Mannen som kunde tala med hundar.

Mannen spatserade förbi med den lilla hunden i kopplet. Plötsligt stannar de till.
-Måste du kissa? Mannen börjar yra omkring. Hunden verkar oberörd.
-Måste du bajsa? Fortsätter mannen. Nu börjar hunden yra omkring och de försvinner bort bakom en buske.

Jag funderar en stund på vad som just hände och fortsätter sedan att läsa min bok.

Balans.

Den där dagen när man väljer att inte göra som man brukar. Ordningen får underordna sig myset. Man tycker att det är en bra idé, det har ju varit som det har varit ett bra tag nu. Det borde ju fortsätta va som det har varit ett bra tag till.

Men så vaknar man till splattret. Mattan som hängde så fint på tork, kuddarna på bänken, duken på bordet, den lilla poolen-dränkta. Skorna. Värmeljusen flyter. Kaffet i koppen ser ut som te. Boken.

Den där dagen när man bestämmer sig för att alltid göra som man alltid har gjort. Myset får alltid underordna sig ordningen. Allt får alltid underordna sig ordningen. Man tycker att det är en bra idé.

Livet.

Tråkigt.