Varför saknas det alltid två timmar på kvällen.

Det här med att inte känna sig uppe även fast man står upp.
Att inte känna sig fri även fast man andas.
Att tro att bara för att man inte producerar något i varje andetag så är man oproduktiv.
Och även om ”att göra listan” börjar bli fylld med strukna punkter så känns det ändå som att man inte har gjort allt.
Inte kanske strävan.
Men ändå någon slags rädsla av att man inte hinner med allt.
Vad som nu mer ska hinnas med?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *