Ur dunklet.

Det är när jag kommer ur dunklet som jag kan vara en smygare.
Ingen behöver veta, ingen behöver tycka.
Jag är den jag är och den jag är är jag stolt över att vara. Viskar.

Men i dunklet vill jag skrika.
Höras. Märkas. Alla ska veta, och tycka.
Tycka om mig.
I dunklet är jag inte attraktiv.
Jag försöker lysa, få in ljus så att dunklet ska skingras. Men det blir bara mörkare.
Ju mer jag kämpar, ju lägre sjunker jag.

I ljuset kan jag vara. Vila. Det är ljust. Jag ser. Jag vet vägen.

Mörkret får mig förvirrad. Försöker hålla rutiner. Hittar inte. Saker försvinner.

Som en jojo far jag fram och tillbaka. Två verkligheter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *