Med det sagt kommer här lite blandad inspiration från min desktop.

Vid tre tillfällen måste jag tvätta händerna.

1.  Innan toalettbesök (och efter)
2.  När jag har varit på second hand.
3.  Efter att jag har diskat.

Vid tre tillfällen måste jag dricka kaffe.

1. Morgon
2. Lunch
3. Middag

Vid tre tillfällen måste jag dansa.

1. När jag vill.
2. Om jag vill att ett barn ska skratta.
3. Efter 14 timmar på ett flyg.

Vid ett tillfälle undrar jag varför jag skriver det jag skriver.

1. Nu

Min kompis påminde mig om att jag sa en bra sak en gång. Jag tänkte dela med mig av den saken här.

Du är inte en soptipp. Jag är uppvuxen med en “nej den är väl onödig att slänga, jag äter upp den istället…”-filosofi. Men för några år sedan slog det mig: varför? Gör maten verkligen mer nytta i min mage än i soporna?

(och om du undrar så är jag helt emot att slänga onödig mat, och helt för att kreativt använda maten på ett sparande sätt…alla har ju inte mat osv. osv…).

Din kropp är värd det bästa och soptippen det sämsta. Jag delade min glada upptäckt berättade med en kompis för att sedan glömma bort den fram tills hon påminde mig om den. Och genast började jag applicera tanken på fler grejer.

Till exempel: Ditt hem är inte en soptipp, din utsida är inte en soptipp, dina vänner är inte en soptipp.

Det finns bara ett ställe där skräp hör hemma.Det finns bara en soptipp. Tippen.

(En djup:ditt tal är ingen soptipp)

Halsband. Jag använde dem flitigt när jag var barn, tonåring och ungdom. Men de senaste åren har jag tyckt att det varit lite fjantigt. Jag rensade bort alla. Kvar var ett utvalt gäng om tio. Jag använde ett av dem ganska flitigt. De andra har fått mogna i år.  Fram tills igår.

Den där gnagande känslan som smyger sig på. Och sedan helt plötsligt attackerar dig för att inte släppa taget.

Du tror att det aldrig kommer bli bättre. Du tror att du är märkt för livet. Du vill bort från alla människorna. Du vill inte vara kvar. De får inte se dig såhär.

Den gnagande känslan bestämmer. Du ger inte med dig men du kan inte få känslan att försvinna. Du försöker säga till alla att det är lugnt. Du måste ta lite luft. Du måste gå iväg. Vara själv.

Hur kan en känsla styra dig så, undrar du efteråt. Nästa gång ska jag ta kontroll över den. Men det är inte första gången du bestämmer dig för det. Nej, inte första.

Men du hoppas att det är sista.

När man har det man längtat efter så länge, i flera år, varför är det så svårt att njuta av det? Varför vill jag inte ha det jag har utan bara det jag inte har. Det är väl så människan är. Men jag tror att man kan lära sig. Ta vara på förändring. Förstå att du aldrig kommer bli tonåring igen. Mamma igen. Nygift igen. Fyrtio igen. Ledig igen. Men är det ok att vara nöjd. Ha det jobbet man vill ha. Den livssituation man vill ha. Den garderoben man vill ha. Den kroppen man vill ha. Eller är det mer ok att inte vara nöjd. Att hela tiden klaga lite. Har andra svårt att sätta en stämpel på en annars. Om man är nöjd. Vart hör man hemma då. Jag avslutar alltid svar med lite klag ..”ja, fast jag vill ju egentligen inte det här..”. Varför gör jag det. Vad är jag rädd för.

Att ha lyckats?

Att ingen ska förstå varför jag är nöjd med det jag är nöjd med?

Att framstå som misslyckad?

Det ösregnar på mig där jag går med två tunga matkassar påväg från ica till hem, men det rör mig inte. Det enda mina tankar är uppfyllda av är wienerbröd och kebab. Jag känner inte att det regnar men doften från pizzerian känner jag från långt håll. Salt. Kött. Glass. Mjölkchokla. Listan är lång med allt jag har cravings för. Det är så livet är när man detoxar. Livet i ett nötskal.

Vilken situation föredrar du?

Tänk dig att du håller på att jobba på datorn, flera sidor uppe. Du har flow. Inget kan stoppa dig. Om inte…NEJ säg inte att….inte nu igen: sladden dras ur datorn. Datorn död.

Tänk dig nu istället att du sitter på ditt favoritställe; i lägenheten, ett café eller i en park. Du har datorn i knät. Utan sladd. Du skriver, skriver och skriver. Inget kan stoppa dig. Nej, faktiskt, INGET kan stoppa dig.

Jag är den sista. Äntligen. Efter några år med datorer med dåligt batteri har jag äntligen fått en ny.

Tack min Viktor.